Tips från coachen

Säg att du sitter och äter kvällsmat vid ditt köksbord. Säg att du äter kräm. Blåbärskräm, närmare bestämt. Och säg att du har en ettåring vid bordet också, som verkligen visar sin uppskattning för den där krämen på ett ganska störande högljutt vis.

"DÄ! DÄ! DÄ! DÄÄÄÄÄ!" kanske ettåringen vrålar på repeat och slänger sig över bordet mot krämförpackningen, trots att han har hela tallriken full av kräm framför sig.

Säg att du tröttnar lite på det vrålandet efter en stund. Säg att du handlar på impuls. Säg att du i din iver över att få tyst på vrålandet ställer ner den öppna blåbärskrämsförpackningen på golvet, där ettåringen inte kan se den.

Och säg att det funkar! Säg det.

Då behöver du kanske inte nödvändigtvis bli så nöjd och tillfreds i det skapade lugnet att du glömmer krämförpackningen där på golvet sedan, och bara reser dig från bordet och fortsätter kvällen som om ingenting hade hänt.

För det kan lätt bli lite kladdigt.

/coachen